| ||
Teaterföreställningar- premiärår -Regi och dramaturgi - radio och scen
|
1. Regi:1984Generalrepetitionen(även manus) Generalteatern, tonårsgrupp, Fritidsgården Fågeln, Västra Frölunda, turné på fritidsgårdar och skolor i Göteborgsområdet. En grupp på tiotalet killar och en tjej - de flesta av dem spelade i olika rockband och var f.d. skinheads - bildade en teatergrupp som de döpte efter snuset alla använde. De såg "Klassfiende" på Angeredsteatern och ville göra något liknande om sig själva. Det blev en pjäs om det som händer för 16-åringar när de växer ur barndomens sammanhållning och börjar dra åt olika håll, får nya intryck, skilda ideal. En berättelse om grupptryck och hackordning, frigörelse och svek. 1985 |
"Svarta passioner" /Affischteckning av Lena Isaksson efter "Kyssen" av Carl Fredrik Hill./ |
"Glädjeflickan i Rom"; "Albert och Julia" & "Narcissus" av Erik Johan Stagnelius (även bearbetning) Göteborgs Universitetsteater (GUT), Studentkåren, Göteborg Dessa pjäser har traditionellt lästs som moraliserande varningar för hur det kan gå om man inte i tid vänder sig till Gud. Men Stagnelius fördömer inte, tvärs igenom de retoriska och deklamatoriska eftergifterna mot tidens krav, lyser ett engagemang för dessa mariginalvarelser i ett mänskligt utland. Av omvärldens kyla och hårdhet har de tvingats fly så långt in i det privata att det blir självdestruktivt. Recensioner: |
1986 | ||
"Les jours gigantesques" av René Magritte. |
"Oxtiern eller Libertinens nederlag" av markis de Sade & "Blodstrålen" av Antonin Artaud (även bearbetning) översättning Lars Bjurman resp. Leif Janzon Göteborgs Universitetsteater (GUT), Studentkåren, Göteborg En metaforisk skildring av den urartade makten. "Oxtiern" är en svassande eftergift mot förväntningarna på det godas seger över tyranniet med ett svartvitt persongalleri. Sammansmält med Artauds metafysiska suggestion görs det orimliga genomskinligt och dubbelmoralens motsägelsefullhet blir synlig. Allteftersom omständigheterna framträder naknare och naknare i all sin råhet bryter realismen på ett traumatiserat sätt samman, således en skildring från det svikna offrets perspektiv. En desillussion, pjäsen slutar inte förrän Gud blivit skjuten. Recensioner: |
1988 | |||
av Alfred Jarry (även bearbetning till rockmusikal, inkl. sångtexter) översättning Anna och Sture Pyk |
|||
|
Betty Skawonius, Dagens Nyheter tisd 31/5 1988 | |||
|
1989Hermione, min systerav Magnus William-Olsson musik Birgitta Egerbladh med Gerhard Hoberstorfer, Peter Wahlbeck, Tomas Laustiola, Per Myrberg, Ylva Törnlund & Åke Lagergren "Herminone, min syster" handlar om Telemakos, Odysseus son, och dennes resa till Sparta för att träffa kung Menelaos, som startade trojanska kriget. Dramat formar sig till en uppgörelse med bilden av den frånvarande fadern och med det pris alla får betala för krig och världserövrande.
Sonja Anderberg, Göteborgs-Posten tisd 7/11 1989 | ||
|
("Drömmer jag") av Pier Paolo Pasolini (även bearbetning) översättning Ingvar Björkeson med Tomas Pontén, Gerhard Hoberstorfer, Björn Gedda, Iwa Boman, Anette Kischinowsky, Per Myrberg, Sven Åke Wahlström, Heinz Hopf, Peter Kneip & Åke Lagergren | |
Ole Hessler, Dagens Nyheter tisd 28/11 1989. 1991Minnasav Carl-Johan Vallgren musik Kim Hedås med Pia Johansson & Torkel Pettersson En bror och en syster i hans kök. Hon säger att han ringt, men han känner inte igen henne. Deras uppgörelse handlar om småstaden som hon flyttat ifrån och han försöker fly från genom att så sällan som möjligt visa sig ute. Småstaden är i Carl-Johan Vallgrens debutpjäs det öde man inte kan undfly.
1. Lars Ring, Svenska Dagbladet månd 2/9 1991 2. Sonja Anderberg, Göteborgs-Posten onsd 4/9 1991 3. Tore Borglund, Arbetet fred 13/9 1991 |
av August Strindberg musik Hans Sandin med Åsa Simma Charles, Bengt Järnblad & Sverre Porsanger Utan att ändra i dialogen, endast i miljöskildringen, har detta teaterstycke förflyttats från ökenhettan i en algerisk gravkammare till en kåta i midvinterköldens sameland. Där utspelar sig denna ojämna hjärnornas kamp mellan en infödd flicka och en armélöjtnant på avvägar. Genom att skickligt utnyttja sin förtrogenhet med naturkrafterna lyckas hon suggerera honom till döds som hämnd för den kolonisation han personifierar. Recensioner: | ||
(ur "Om godheten") av Willy Kyrklund (även dramatisering) med Björn Granath & Heinz Hopf För första gången på två tusen år har Gud beviljat en intervju. Han avslöjar för den häpne författaren vilken av alla varianter på trosbekännelser som är den enda rätta och leder till evig frälsning. Någon urvalsprincip måste ju finnas, med obetvinglig logik förklarar Gud varför.
1. Lars Linder, Dagens Nyheter tisd 17/12 1991 2. Gunnel Bergström, entré nr 1 1992 1992 |
Rikard Wolff & Viveka Seldahl. /Foto Anders Roth/ |
av Kathy Acker (även översättning) med Viveka Seldahl, Rikard Wolff, Rico Rönnbäck, Leif André, Claire Wikholm, Heinz Hopf, Margareta Rylander, Tomas Norström, Lakke Magnusson, Åsa Kalmér, Torkel Pettersson, Ingalill Rydberg, Björn Granath m.fl. | |
1. Tore Borglund, Arbetet lörd 4/4 1992 2. Lars Linder, Dagens Nyheter onsd 8/4 1992 1993 | ||
Ingalill Rydberg & polishunden Gubben /Foto Anders Roth/ |
av Anne-Marie Berglund med Ingalill Rydberg, Ittla Frodi, Mikael Cohén, Jonas Falk, Eva Engström, Arne Skoglund, Björn Gedda, Johan Hedenberg, Mats Flink, Peter Kneip, Leif André, Bengt Järnblad, Lakke Magnusson, Torsten Föllinger, Lissi Alandh, Lars Göran Persson & Axel Boman | |
1. Anna Lena Persson, Svenska Dagbladet fred 12/11 1993. 2. Kristian Saag, GT månd 18/10 1993. 3. Jan Lewin, entré nr 1 1994. 1994 | ||
Alexander Pusjkin. /Från O A Kiprenskijs porträtt./ |
av Michail Bulgakov, 2 delar (även bearbetning) översättning Lars Erik Blomqvist med Viveka Seldahl, Gun Arvidsson, Anders Ahlbom, Börje Ahlstedt, Krister Henriksson, Peter Luckhaus, Anders Nyström, Ana Yrsa Fallenius, Henrik Schildt, Bengt Järnblad, Sven Lindberg, Björn Gedda, Lena Endre, Dan Ekborg, Bengt Blomgren, Betty Tuvén, Halvar Björk, Stig-Ossian Ericson & Jan-Olof Strandberg Ett kollektivdrama med bara huvudroller. I handlingens centrum finns en man så stor att pjäsens författare inte ville ställa honom på scenen. När han dör samlas 40.000 människor på S:t Petersburgs gator i februarikölden 1837. Var den duell som ledde till Pusjkins död i själva verket en suveränt iscensatt avrättning - och vem är isåfall bödeln? Michail Bulgakov iscensätter ett nät av samband utan att hemfalla åt konspirationsteorier. Recension: | |
1996Förförarenav Carina Rydberg med Stefan Sauk & Stefan Roos Robert är veterinär och lever ensam på landet. Han förälskar sig i en rockstjärna han sett på TV och bestämmer sig för att kidnappa honom. Efter romaner som "Osalig ande" och "Nattens amnesti" och filmmanuset till "Svart skyddsängel" fortsätter Carina Rydberg i sin andra radiopjäs att skildra det trots allt som finns även i ett omöjligt möte mellan människor på knivseggen.
1. Lars Ring, Svenska Dagbladet månd 18/3 1996 2. Kerstin Vinterhed, Dagens Nyheter sönd 31/3 1996 |
|
Till startsidan |
Till början | |
|